• Fredag kväll och magisk kvällssol

    Att komma hit ut efter en arbetsvecka är fan lyx.

  • Nu är de gifta! #dalasandra2019

    mp-photo-alt[]=

    Min vän Dala och hans Sandra gifte sig igår. Det var vigsel i Julita kyrka och efterföljande fest i Bäckstugan vid Julita gård. Paret strålade och firandet varade i drygt tolv timmar. Jag hade en mycket trevlig kväll även om jag saknade min fru. Roligast var att prata med ett stort antal av de människor som jag träffar hejar på lite då och då i och med mitt återinträde i byn som sommargäst. Tack vare Kickan och Andreas fick jag skjuts hem till torpet på natten. Idag väntar hemfärd till Stockholm och imorgon börjar vardagen.

  • Älskar den här savannen. Den som tittar noga ser två flygande tranor.

  • På teater i Hälleforsnäs – så bra är Oliver

    Det var tur att Helene köpte biljetter till Oliver på Kolhusteatern i Hälleforsnäs så fort vi bestämde att åka dit med ungarna. Nu är alla föreställningar helt slutsålda. Den extraföreställning som sattes in nu på lördag sålde slut på mindre än ett dygn. Efter att ha torsdagens föreställning förstår jag varför. Det var en proffsig uppsättning som gav mycket musikal i snygg men enkel förpackning. Personligen hade jag svårt för vissa lååånga sångnummer men totalt sett var det mycket bra. Och barnen älskade det, trots att det varade i tre (!) timmar. Ensemblen består av några få etablerade skådespelare och ett stort antal unga talanger varav flera lär dyka upp på stora scener om några år. Henrik Backman (hälaren och ligaledaren Fagin) och katrineholmaren Paulina Lind (mästertjuven Dodger) storspelar.

    För övrigt är bara lokalen värd ett besök. En gigantisk sten- trähangar mitt i det gamla bruksområdet. Föredömligt orörd interiört med stora betongfundament och synliga bjälkar överallt.

    @ajennische

  • Fyra böcker jag läst den här sommaren

    I love Dick av Chris Kraus.

    Konstnären Chris i USA blir blixtförälskad i den svala teoretikern Dick och gör honom omedelbart till sin musa, trots att objektet inte besvarar uppmärksamheten. Ett omfattande brevskrivande tar vid, fyllt av tunga kärleksförklaringar och intellektuella utflykter i konstvärlden där förbisedda konstkvinnor ges stort utrymme. Sedan kommer schizofrenin in i bilden. Men vem är egentligen sjuk? Märklig och drabbande på skruvat sätt. Absolut läsvärd.

    Vegetarianen av Han Kang

    Patriarkal kultur i Sydkorea skildrad genom det tvång och begränsning som en ung kvinna upplever i sin vardag. Men en dag gör hon stilla uppror genom att sluta äta kött vilket sätter igång en kedja av händelser som påverkar hela hennes släkt i grunden. Drömskt berättad tragedi. Mycket bra.

    Separationen av Katie Katamura

    Min favoritgren inom prosan är äktenskapsromaner. Jag älskar berättelse om kämpande makar, dåliga makar, makar som ger upp och hittar tillbaka – alla varianter. Jag kan inte låta bli att uppslukas av böcker som problematiserar och djupdyker i tvåsamheten och äktenskapet. Ännu mer intressant blir det om din man/fru/partner läser samma bok så att ni kan prata om den efteråt.

    Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

    Jag är efter som läst den här först nu men den var lika bra för det. En vän dör. Men hur och varför och vad var det egentligen som hände tiden före dödsfallet? Och går det att få en enhetlig bild av person och ett händelseförlopp när så många bjuds in för att ge sin version? En pärla till roman. Den största behållningen är Khemiris förmåga att beskriva detaljerna som ger absolut igenkänning och placerar läsaren just där just då.

  • The fields

    I love open landscape around here. When the woods is too close to the house I feel insecure, but these open fields make me feel free.

  • Min fru @heleneclaesson är så bra på att odla att jag gick ut i landet och plockade lite istället för att handla.

  • Suger musten ur de sista dagarnas semester

    Det är något djupt vemodigt över sista veckans semester. Hur mycket solen än skiner och hur varmt det än är i vattnet fortfarande så andas allt uppbrott, hemfärd och tillbaka till vardagen. Det är folktomt nere vid stranden, ungarna börjar få svårare att hitta på saker och tankarna rusar helt tiden iväg till jobbet trots att jag inte måste tänka på det än. I väntan på det oundvikliga lutar jag mig tillbaka i solstolen, vänder ansiktet mot solen och minns allt kul som hänt de senaste veckorna.

  • Så var det att springsimma Katrineholm swimrun 2019 – race report

    Först slår vi fast att det här är ett lopp som är värt att springa enbart för den Raw cut-tillverkade medaljen efteråt. Den är sjukt stilig varje år och den här varianten var snyggast hittills. Det är det lilla Löddeköpingbaserade företaget Raw cut studio) som specialiserat sig på medaljer och priser av trä och designen är unik för varje lopp. Roligt att gänget bakom Katrineholm swimrun hållit fast vid samarbetet.

    Ett annat skäl att springa det här loppet är att det är småskaligt och familjärt och samtidigt öppet för alla. Det är ett jävla trevligt arrangemang helt enkelt. Här ställer både elit, glada motionärer och totala nybörjare upp och alla möts av en mycket peppande publik. En instruktion innan start kan låta så här:

    ”När ni hoppar i första simningen kommer ni inte att se vart ni ska upp. Men det är bara att ta sikte på det gula huset på andra sidan”.

    Eller så här:”Alldeles i början kommer det ligga fyra stora stenar över vägen. Vi har ställt fyra barn på dem men gula västar. Spring inte in i vare sig barnen eller stenarna”.

    Ni fattar. Det är en bra ton i hela upplägget.

    Årets prestation för mig och Dala i lag Pepparkällan och Rökärr byggde på glädje. Jag hade riktigt roligt ute på banan. Löpningen kändes helt okej och för en gångs skull kände jag mig helt bekväm med simningen. Min teammate, supercoachen Daniel ”Dala” Eriksson (som fick mig att testa swimrun för två år sedan) gjorde en otroligt stark insats med tanke på att han inte sprungit mer än några kilometer i sträck på hela året på grund av en strulande vad. Fast det märktes ju knappt. Hans grundkondition och löpsteg tillhör en annan sort. Simningen tog emot lite för honom den här gången men det var inte mer än rätt att jag fick dra honom lite med tanke på att det alltid annars är tvärtom. Inför sista simningen gick hans simglasögon sönder men det stoppades oss inte! Jag lånade ut mina och knep ihop ögonen lite när det krävdes. Jag var lite rädd att tappa kontaktlinserna men det gick fint. Banan var lite annorlunda i år jämfört med tidigare och jag tyckte den var roligare och vackrare nu än förr, särskilt löpsträckorna. Och vilken support från publiken! Det stod små folksamlingar på de mest otippade ställen längs banan och hejade. Mest hejade alla på Dala. Han har blivit en lokalkändis i och med sitt engagemang i Julita triathlon och för sina gedigna insatser som hälsocoach och träningsinstruktör i trakten. Han är värd alla hyllningar.

    Stort tack till alla arrangörer till ännu en fin tävling. Och störst tack till Dala.

    Vann gjorde elitduon @team_simployer
    Jag och Dala placerade oss på plats 23 (av 71) på tiden 1 timme 32 minuter och 29 sekunder. Vi kom i mål lite drygt 24 minuter efter vinnarna. Det är vi stolta glada för. Här kan du kika på alla resultat.

  • Imorgon smäller det – dags för Katrineholm Swimrun

    Imorgon söndag är det dags för den årliga drabbningen i Djulösjön, då jag och den mäktiga Daniel Eriksson teamar upp för Katrineholm swimrun. Det blir tufft och jobbigt. Sist vi tränade var på samma tävling för ett år sedan. Den här gången har vi inte ens försökt ge oss på en generalrepetition. Men start blir det och bara det är något att vara glad för. Ett tag hängde hela grejen löst på grund av en strulande vad men för ett par dagar sedan kom det glädjande beskedet på sms: vi kör. Jag är mycket peppad trots brist på gemensamma förberedelser. Det roliga är att få köra ihop med Daniel. Arrangemanget är genomtrevligt och som den supercoach Daniel är brukar det alltid hända något när vi väl passerat startlinjen. En känsla av att ha extrakrafter. Kom gärna och heja. Startskottet går klockan 14 från Stora Djulö. Alla detaljer här.

    Så här kändes efter loppet för ett år sedan.

  • Episode 2: Tomorrow is race day

    My english is bad and the preparations are none. But I am doing it anyway. Like @miraz said to me, if you enjoy it you should continue. This time I talk about an upcoming race. It’s tomorrow!

  • Reconsider everything

    The start of August is reconsideration time. Am I in the right place? Am I working in the right place. Am I really living the life I want to? These questions are coming back to me around this time every year. After a couple of vacation weeks in the countryside I always feel energized, full of creativity and happy. I spend all days with my wife and kids and we are doing fun stuff together and there is also time for doing fun stuff alone. I never feel bored or stressed out. This is the benefits of being off work but when I daydream about leaving our apartement in Stockholm for good and buy a house out here, I tend to ”forget” about the non-working part of it all. If we did move nothing would be like it is right now. Going to and from work would take much longer for example. In Stockholm I ride my bike for 15 minutes, out here I would probably have to drive for at least 30 minutes. And the kids couldn’t walk home for themselves after school. There would be no close neighbours, no street lights and no open late-shops in the area. And it’s not easy to find a job as a journalist out here. I would have to find something else probably.

    Still, I keep daydreaming. I’ll do it for another week. Then I’m back in Stockholm at my job, the kids are back in school and everything will feel just fine again. I guess that also is a part of what we in Sweden call ekorrhjulet, the treadmill of life. 

  • On todays schedule: Some handiwork

    This is our summer house (we don’t own it, long lasting lease). The wooden deck is new, I built it myself a couple of weeks ago and it’s a beautiful spot in the evening when the late sun is beaming right in from the fields. But there is a problem. The window in the corner can’t be opened and behind it is the kitchen. So every time we are going to sit outside and eat (almost every day) you have to run around half the house to get all the food and plates out. My plan is therefore to pick out some tools and fix the window so it can be opened. Right now it’s screwed right into the frame. 

    I’ll just finish my second cup of black coffee and I’ll get on it. 

  • Today in five pics

    The head of a dead pike found down by the lake. It was placed like this  when we found it.
    My wife Helene with some newly harvested red onions.
    Our twins and their friend in the used boat we bought today. Our family is sharing it with another family. Cheaper and more fun.
    This is a sign put up along small gravel roads to mark a place where two cars or tractors easily can meet. This one doesn’t seem necessery anynore.
    The holes after ground dwelling wasps.
  • This is a post made by email

    I used the site called Quill that works fine with micro.blog. Choose the email-icon and click the email adress. I wrote this on my Iphone and added a photo just by pasting it in.

    Me right in this moment. Sorry for the bad hair.

  • Älskar barn som badar trots halvdant väder. #torplife

  • Started this day with some uphill running

    This sunday me and my old friend Daniel Eriksson are teaming up for the annial Katrineholm Swimrun. Daniel is working as a health coach and very fit. I am not. But I like running and open water swimming. The race is for us good clean fun and a nice way to hang out. And afterwards you get a nice runners high. You run for a bit you get into the water and then run for a bit again and swim again without changing clothes. First of all it’s a close to nature experience. If you haven’t tried swimrun I really recommend you do.

  • Helix pomatia in the backyard

    I found this beautiful couple chilling around in the high grass. 

    They are called vinbergssnäcka in swedish and _helix pomatia_ in latin. The english name I don’t know about. They are actually edible, but I have never heard about swedish people eating them.

subscribe via RSS